Sunday, 15 April 2018
the wind that blow my mind
saya ada satu cerita mw kongsi....
aku ada seorang kawan.. yg aku baru kenal masa sem 5, tpi dia peramah and sangat tolerance orgnya....kwn sbb kmi dpt stu kls dlm stu kursus ni..then dpt stu grup pulakk..smnjak tu kmi jd kwn..jumpa di luar pun ..k say hi ..ckp psl fyp..crta2 kosng..peramah la mcm kwn2 ku msa d smk
tpii, unfortunately ..ndk thu la knpaa.. msuk sem bru..jdi akward..kmi ndk brtegur sdh mcm dlu..mcm stranger.. bila jmpa di mana2 cm ndk knal lngsung..pdhl dlu ok ja say hi bye..mcm kwn2..
tpi, bila ak fikir balik,, tu semua jdi maybe sbb slh ku , sbb awal2 jumpa ..ya aku tegur dia..dia tegur aku.. tpi lama2 tu..kwn2 pula slalu sakat,,then ak rasa akward maw tegur lps tu.. so msa jmpa dia satu msa ni.. ak buat2 tak nmpk n ndk tgur pun.. then, stu msa tu ak sedar ..tu smua slah aku..ptutnya ak abaikan ja skat2 tu..ak kwn ja pn dgn dia.. so lps ni..ak cdg klu dpt jumpa dia ..ak nk tgur dlu..nk say sorry..tpi dia dh lain..dh tk tgur,,nmpk ak pn tak.. so ak nak say sorryyy sngt and i regret everything..
hopefully, in this last semester before graduate and kluar dri uni ni ..ak dpt kesempatan nk tgur and say sorry..and i have 1 month and half left. ...omgggggg
p/s: bgi certain people bnda n mngkin kcik n remeh, but the one that face it is me and for me even a simple friendship form in short time is precious.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment